Tinas berättelse

Tinas berättelse

17 år av värk. Allt började våren 2000. Vi var på landet och jag fick gå och lägga mig för jag hade så ont i mina fötter och underben. Något jag aldrig känt förut. Jag som älskar att vara ute, dra i grenar, kratta, ja jobba fysiskt. Nu kunde jag inte göra något utan låg i sängen och undrade vad som hade hänt. Det bara kom som en blixt från klar himmel. Vad jag inte visste då var att detta var början på ett långt lidande med värk i hela kroppen som kom och gick (som i skov) och blev bara värre och värre och mer och mer med åren. Hade som en influensavärk i kroppen. Jag besökte vårdcentralen men ingen hittade något. Jag var kärnfrisk.

Runt 2012 hade jag sådan värk och haft länge att jag låg och grät mig till sömns. Min man och barn visste att jag hade värk i min kropp men då jag jobbade och körde på nästan som vanligt så var det ingen som reflekterade över att jag hade så ont som jag sa. Jag behöll det för mig själv. Jag ville ju inte gnälla.
Jag är ju en glad och nästan överdriven positiv person så jag förstår att de inte tog mig på allvar.
Värken hade nu tilltagit i hela kroppen med mer värk i armar, ben, fötter, tår, händer och fingrar. Konstiga grejer dök upp som hugg i hjärtat, en oförklarlig orkeslöshet, feber vid minsta ansträngning. Hade också ett tryck över bröstet som gjorde att jag inte kunde ligga på sidan för då kunde jag inte andas utan fick lära mig att sova på ryggen. Ett vänsterben som inte lydde mig. Kändes som jag satt ner ett träben när jag gick och att benet inte tillhörde mig. En mycket konstig känsla som inte går att beskriva. Krampade också ofta i ryggen då jag gjorde något. Till sist kunde jag inte ens skala potatis förens jag fick krampkänning.
Vid flera tillfällen var jag inne på akuten då jag knappt kunde andas. För varje andetag jag tog så krampade hela ryggen. Jag fick till sist en morfinspruta på akuten men ingen uppföljning vad de kunde bero på. Jag gick även till en duktig massör som sa;
– Herregud du krampar ju bara jag rör vid din rygg.
Han gav mig ett ”hästpiller” och sa nu går du hem och lägger dig. Allt detta berättade jag för vården som tog några prover och som inget hittade utan bara sa att;
Jag var kärnfrisk.

Mina tankar började snurra. Det är inte normalt att må så här. Det höll på att bli ohållbart att jobba vid datorn och ett stressigt jobb som jag dessutom hade.
Jag sov nu inte heller ordentligt på nätterna på flera månader. Sov osammanhängande i ca 3 timmar per natt. Jag svettades så jag blev dyngsur på natten.

– Jag kommer dö och ingen ser vad det är för fel på mig.

Jag minns att jag låg och tänkte på kvällen och grät tyst för mig själv
När jag dör så får de allt se. De som inte trodde på mig och min värk. Dom kommer tänka ”Stackars Tina hon hade nog ont iaf”.
Men så tänkte jag NÄÄÄÄÄEEE fasen heller. De kommer bara tänka på mig en kvart och sen är det över. Sen är jag bortglömd.
Jag vill leva, jag älskar ju livet och jag vill se mina barn och kanske kommande barnbarn växa upp. Få busa och leka med dem, vad kan vara bättre.
NÄÄÄEEE jag ska banne mig bli frisk från värken. Bara jag visste vad det berodde på.

Jag fick gå på smärt och rehab i Linköping. Lära mig att hantera min smärta och förstå att man kan ha ont utan att man hittar något. ”Det sitter i huvudet” fick jag lära mig.
Runt 2005 fick jag ta ett borreliaprov på vårdcentralen. Där hittade de att jag hade antikroppar mot borrelia men att jag hade klarat av det själv så ingen antibiotika sattes in.

2013 kom jag i kontakt med Kenneth( Dr X) en allmänläkare i Örebro.
Jag och min gubbe åkte dit.
Det var underbart att träffa Kenneth. Han trodde på allt jag sa, han lyssnade och hade tid.
Vi skickade prover till arminlabs i Tyskland. Jag fick svar att jag hade borrelia, TWAR, Erlischia.
Han berättade för min gubbe och mig om hur allvarligt det var och att mina värden var jättedåliga. Jag fick antibiotika och åt två sorter åt gången. VI bytte sorter hela tiden och vi pulsade. Jag åt även örter, cowdens protokoll och artemisia annua.
Jag åt antibiotika hela 2013 och delar av 2014 och 2015.
Det var som en helt ny värld öppnade sig för mig februari 2013. Jag kunde gå och lägga mig utan värk. Krama min man och säga.
-Jag har ingen värk. Jo lite förresten men inte alls som förut.
-Är det så här det ska kännas att inte ha värk.
– Vad mysigt att ligga och kramas och bara få må bra.
Jag hade glömt bort hur det skulle kännas att må bra. Att inte ha ständig värk.
Vi åkte till Kenneth nästan varje månad från 2013-2016.
Nu vet jag att ordspråket” Det var som en sten föll ifrån hjärtat” finns och hur det känns.
Min man som nu var med mig hos Kenneth fick höra allt jag berättade för Kenneth om hur jag mådde och Kenneth berättade allt han visste om Borrelian och de andra co infektionerna. Min Gubbe förstod nu min värk och hur jag lidit i det tysta. Allt för att inte gnälla. Sådan är jag.
Han kunde berätta för barnen som också nu förstod allvaret med min sjukdom. Nu kunde jag tala öppet om min värk. Inte skämmas. För nu hade jag en diagnos. Min man och barn kunde nu fråga hur jag mådde och det var så skönt.
”En sten föll från Hjärtat”
Min gubbe har stöttat mig och satt sig in i sjukdomen och mina barn förstår att jag har det tufft med min värk. Det var det bästa jag gjort att ta med mig min gubbe som fick höra om borrelian av en läkare.
Till en början blev det ju så mycket bättre men sen kröp sig besvären på igen. Jag åt örter lade om kosten, badade bastu 3 ggr i veckan för min temp låg på 35,5.
Ja jag kan hålla på hur länge som helst att berätta vilka olika symtom och värk som jag haft. Och ingen läkare på VC hittade något.
Jag var kärnfrisk.
Sommaren 2015 så orkade jag inte längre. När jag var på vårdcentralen så sa jag
– jag orkar inte längre ha värk, jag skulle aldrig gå hit om det nu var så att jag inte hade värk och nu orkar jag inte längre.
Jag fick en remiss till en neurolog. Där konstaterades det att jag hade tunnfiberneurapati men ingen borrelia och ingen MS. Jag berättade om mina prover och provsvar som jag skickat till Tyskland men det var ingen som ville lyssna på det örat.
Neuroligen förstod iaf allvaret med mig och sjukskrev mig. Jag tackar honom för det för annars hade jag nog gått under. Jag har tyvärr inte fått någon sjuklön från försäkringskassan under min sjukskrivning som varade från sommaren 2015 till februari 2017.
Men min lilla gubbe sa;
-Det viktigaste är att du får hjälp och att du blir bra. Det här ekonomiska måste vi bara klara av.
Tack kära lilla gubbe, du är underbar. Jag är så glad att jag har dig.

Oktober 2016 Träffade jag Robban Palmehed och Titti Alvarsson uppe i Borlänge. Man kan säga att då började min tro på att få tillbaka livet igen, på riktigt.
Jag bestämde mig för att hoppa på studien med biochargen.
Vad hade jag att förlora. Hade testat det mesta med antibiotika, örter, lagt om kosten, bastubad, olika terapier, kuckelemuck medicin (min egen), ja allt man kan tänka sig, och visst, allt tror jag hade en betydelse och en riktning åt rätt håll men det var ändå inte riktigt bra. Någonting fattades för att det skulle bli och kännas ännu bättre. Hade ork som en 80 åring. Värken i bröstet, fötterna, benen och armarna fanns kvar. Trött av att bara konversera en stund. Kramper i ryggen fort jag gjorde något. Jag började märka av en elkänslighet. Ja det var verkligen katastrof med min kropp igen.
Mina röda blodkroppar låg som en enda stor klump. Jag hade nu också fått reda på att jag hade olika virus i kroppen bland annat cocksackievirus, Mykoplasma och Gersinia. Fick bältros och en malignt melanom tumör i vänster överarm. Candida. En massa brister på vitaminer och mineraler.
Att jag fick min tumör och bältrosen tror jag berodde på att mitt immunförsvar var i botten.
Jag delade upp mina 30 behandlingar med biochargen på tre tillfällen. Tre dagar med intensiv behandling sedan uppehåll på några veckor och sedan 3 dagar igen med intensiv behandling och så samma visa en gång till.
Det var underbart att få komma upp till Borlänge. Att få träffa dessa underbara människor men som alla tyvärr hade värk och ont i kroppen på grund av Borrelian och med dess tillhörande infektioner.
Jag stormtrivdes och det tror jag alla gjorde. Vi var som en enda stor familj. Man lärde sig av varandra, allas berättelser och erfarenheter. Vi skrattade och hade roligt. Vi satt med anteckningsblock och skrev ner varandras tips och råd.
Vi räknade biochargens pip och skrattade för vi fick aldrig, ja iaf väldigt sällan samma antal hehee….
Robban och Titti var helt underbara. Man märkte att de ville en väl och att de trodde på oss.
De fanns alltid där. Man kunde fråga och rådfråga om allt. Dörren stod öppen för oss alla som var där.
Efter ett mellanblodprov vi tog så visade det sig att jag hade fått mindre spirocheter och de i cystform hade också minskat. Mina röda blodkroppar hade nu börjat dela på sig om än inte perfekt. De låg inte längre alla i en enda stor klump iaf. Överlycklig var jag.
Men säg den lycka som består.
Nu måste jag ta itu med och kämpa vidare med min malignt melanom tumör som visade sig efter ett prov jag tog att det fanns cancerceller i min kropp om än i mindre omfattning. Så nu har jag fått rådet av Robban att äta en mer koncentrerad cannabisolja, så det gör jag, för Robbans råd följer man 😉
Jag gör också kaffelavemang nästan varenda dag Lever och gallrensning varannan månad och en ännu bättre kosthållning. Äter mycket c-vitamin(askorbinsyra) b, d och k2 vitaminer. Magnesium och lite kuckelimuck. Kuckelimuck är min egen blandning av gurkmeja, ingefära, cocosolja.
Jag dras fortfarande med ett ph värde som är alldeles för surt. Men jag kämpar och kämpar med det också.

Jag vill ju ha tillbaka mitt liv. Jag älskar ju livet.

Så här mår jag nu efter mina behandlingar med Biochargen.
– Jag har fått tillbaka mycket ork och energi.
– Krampar inte lika ofta och lätt i ryggen.
– Mina röda blodkroppar ligger inte längre som en stor klump utan de har börjat dela på sig.
– Min värk i armar, ben, händer och fötter har minskat.
– Värken i bröstkorgen är borta (som jag tror var TWAR)
– Jag mår allmänt mycket bättre
– Har börjat jobba igen mina 50 %
– Har tyvärr känt av min bältros igen.

Jag känner att jag är på rätt väg och vågar tro på ett liv igen och biochargen har definitivt hjälp till.
Jag är så oerhört glad och tacksam att jag haft sådan tur att få träffa Kenneth(DR X), Robban och Titti i Borlänge för att ni hela tiden har trott på mig och att ni har gjort allt för mig och förstås ett extra stort tack till biochargen ;.)

P.s
I skrivande stund fick jag nu ett meddelande från Titti som analyserat mitt blod efter min sista behandling med biochargen. Och jag är så glad så jag gråter, min lilla gubbe gråter. Jag skuttar och hoppar av lycka. Skrattar och tjoar….
Titti skrev att mina spirocheter och cystor fanns det nu bara några stycken av. Och det bästa av allt var att mina röda blodkroppar låg nu så fina en och en. (inte en myntrulle)Precis som de ska.
Det förklarar ju varför jag mår bättre, har mer energi och att kramperna har minskat. D.s
Jag var inte kärnfrisk. Men jag ska bli kärnfrisk 😉
Vi alla ska bli kärnfriska!
Får jag nu bara må så här som jag gör idag så ska jag glömma de 17 år jag har haft värk. De ska inte få visa sig igen. Jag ska fortsätta med min kuckelemuck medicin. Bada bastu. Vila mycket. Biocharegen igen om ett tag. Mina vitaminer och mineraler. Cbd oljan. Inget socker…..

Ha de gött!
Tina Saks

Comments are closed.